REGLER PÅ ARBETSPLATSEN

Målet med miljön på en arbetsplats är naturligtvis att alla anställda ska känna sig trygga och trivas. För att säkerställa en gemensam lägsta nivå på säkerheten har vi lagar och föreskrifter.

Inom EU och EES finns direktiv om arbetsmiljön. Dessa är minimidirektiv – medlemsstaterna är alltså fria att införa strängare regleringar än vad direktivet föreskriver. EU har ett ramdirektiv, 89/391/EEG, vilket fungerar som plattform för övriga direktiv som rör arbetsmiljö. Det direktiv som ligger till grund för regler kring artificiell optisk strålning är:

”Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/25/EG om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (artificiell optisk strålning) i arbetet (nittonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG).”

Detta direktiv skulle var implementerat i medlemsstaternas lagstiftning senast 2010-04-27.

(Ett ändringsdirektiv har sedan tillkommit, med ikraftträdande 2014-01-01: ”RÅDETS DIREKTIV 2013/64/EU, av den 17 december 2013, om ändring av rådets direktiv 91/271/EEG och 1999/74/EG, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, 2006/7/EG, 2006/25/EG och 2011/24/EU med anledning av ändringen av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen” Vilket antagligen har begränsad betydelse för de flesta av oss. Frankrike har på provinsen Mayotte, mellan Afrika och Madagaskar, anstånd med lite av varje fram t.o.m 2017. Och med saker som avlopp osv fram t.o.m. 2027)

På arbetsplatser med laserutrustningar, framför allt laserbearbetningsmaskiner, är det ofta maskinen i sig som är utformad för ett visst arbetssätt, och det mesta i säkerheten ligger i att följa detta arbetssätt. Maskinerna måste vara CE-märkta för att få användas. Detta gäller även maskiner man bygger till sig själv på en arbetsplats. För maskinerna finns ett direktiv, maskindirektivet. Under detta direktiv finns ett stort antal harmoniserade standarder. Dessa standarder är inte helt bindande, men eftersom de motsvarar en väl känd etablerad teknisk nivå, måste man ha mycket klara skäl att frångå dem, och det får då inte vara en ”svagare” lösning än vad standarden föreskriver.

Eftersom EU behöver standarder som harmoniserar direktiven, beslöt man under 1990-talet att anpassa arbetet i de internationella standardiseringsorganen så att det stämde överens med EU’s arbete. Detta innebär att de flesta standarder tas fram och underhålls på internationell nivå, av t.ex IEC och ISO. Därefter kan de implementeras i som europeiska standarder med bara en hänvisning till det relevanta direktivet, utan att innehållet i sak behöver omarbetas. Det är bara Amerikanarna, som transformerar om det hela till sina ANSI-standarder. (Men även de blir mer och mer lika de internationella standarderna, då den amerikanska delegationen i IEC TC76, se nedan, är av betydande storlek.)

För lasersäkerhetsstandarder innebär detta att laserstandarderna, IEC 60825-serien,  tas fram av IEC, Technical Committe 76, som även har en gemensam arbetsgrupp med ISO, som tar fram standarden för laserbearbetningsmaskiner, ISO 11553-serien.

Med detta som bas beskrivs några olika länders föreskrifter enligt menyn till vänster.